Frågor om Ädelfors guldgruva

[GoranS]

Vi åkte ner och tittade på guldgruvan för någon vecka sen och jag har funderat på en del sen dess, ni kanske kan hjälpa mig att stilla några av funderingarna;

1. Hur visste man för trehundra år sedan att detta var det optimala stället att etablera en gruva på? Varför just här, mitt i bergen? Grävde man in sig på flera ställen i berget och såg att detta var bäst, eller hade man mer sofistikerade metoder? Skulle gruvan legat på samma plats idag om man valde att öppna en i Ädelfors?

2. Hur grävde man sig fram på den tiden? Sprängde man med krut eller var det stackars lokala bönder som slog sig fram med handverktyg?

3. Jag läste någonstans att lägsta brytningsnivå är 300m under ingångshålet. Stämmer detta verkligen? Finns det endast en gruvgång som slingrar sig ner i djupet eller flera? Hur stor är gruvan egentligen?

4. Finns guldet omedelbart nära ingången eller var de tvungna att gräva sig in djupt för att komma åt det? Ligger guldådrorna fläckvis med innehållslösa respektive guldrika partier, eller är guldet jämnt fördelat i hela berget?

[Gruvfogden]

Hejsan. Jag är bergsprängare till yrket och sysslar med gruvdrift. Jag har själv varit där inne och har även massor av dokumentation och kartor över just Ädelforsgruvan.

Här kommer lite svar på dina frågor:

Fyndigheten påträffades under pågående prospektering efter koppar. Guldet var fullt synligt i ett kvartsstråk på ytan av berget. Brytning började i dagen (ovan jord) genom tillmakning (dvs man eldade på berget för att sen kyla ner det så att berget sprack. Då fick man loss det med spett och hackor). Malmen föjdes sedan donlägit i malmens stupning.
Efter att de kommit sig ned i berget så uppstod de vanliga problemen med gruvdrift. Vatten och problem med uppfordring av gråberg och malm. Därför gjordes den 300 meter långa stollgången in i gruvan. Den tjänade som dränering och utfordring av malm och gråberg. I stollgången låg räls där malmvagnar puttades för handkraft.

Den huvudsakliga metoden för driften i gruvan var tillmakning. Men under de senare åren förekom även sprängning med krut, även om hålen borrades för handkraft.

Den lägsta brytnivån är på ca 240 meters avvägning, men vissa källor pekar på 300 meter. Jag skulle själv tro att schaktsänkningen har gått ner till 300 meters avvägning men att ingen drift pågått så långt ner.

Gruvan består av 3 schakt. När du kommer in genom stollen så har du Adolf Fredriks schakt. Sedan kan du klättra mellan hängvägg och liggväg åt både vänster och höger för att nå ett till schakt på vardera sidan. I schacket till höger finns en liten provort där du kan se de smala kvartsstråken i bergtaket där guldet finns. Guldet är där helt synligt i kvartsen. Du kan kolla i mitt galleri, där har jag bitar från Ädelfors fotograferade.

Kvartsstråken där guldet finns i är inte särskilt sammanhängande och dessutom är det rätt smala. Ca 3-15 cm i bredd.

Guldet fanns i huvudsak i de numera tomma utrymmena. Det roliga är att de pelare som håller uppe liggväggen är fulla med guld. Dock kan man inte spränga ner dessa pelare för då rasar hängväggen. Skulle den rasa så rasar hela gruvan ihop och det blir ett stort hål ända upp i dagen.

Under hela gruvans livstid bröts det ca 220 kilo guld där.

Hoppas du fick svar på lite av dina frågor.

MVH Gruvfogden.

[GoranS]

Tack, jag tror inte jag kunde ha fått bättre svar än så.

Jag tolkar det som att det mesta av guldet i berget är utvunnet och att gruvan därför las ner? Om brytning inte hade skett, skulle det ha etablerats en gruva där idag om man gjorde samma fyndighet?

Om guldådran var synlig på ytan av berget antar jag att det en del guld har spridits ut i området under åren av erosion, vidare ner i Emån förstås. Vad händer om man vaskar lite slumpmässiga bäckar i området? Eller ens skogsjord nedanför berget?

Jag tror jag hittade mitt första och enda guldkorn i bäcken vid gångstigen utanför gruvan, när jag provvaskade där.

Hittade inga bilder i ditt album, bara två stycken på vaskpannor. Finns det någon direktlänk?

[Gruvfogden]

Trots att detta är en gammal tråd så tänkte jag dela med mig lite till om information om gruvan, och framförallt om hur informationen ser ut när jag hittar den. Jag har ju en förkärlek för att rota i gamla dokument och skrifter för att få information. Anledningarna till detta är flera. För det första så har informationen inte "förvanskats" med tidens gång och för det andra så hittar man ofta flera "bortglömda" fakta.

Här följer ett utdrag från "Historiskt-geografiskt och statistiskt lexikon öfver Sverige" från 1870. Det gäller att ha tålamod när man läser. Skriftspråket har ändrats en hel del sedan 1870.

Ädelfors, nu ett obetydligt
manufakturverk i Alsheda socken af Östra härad
i Jönköpings län, vid Em-ån, en tid
ansedt såsom en rik guldgrufva och
dyrbar perla i Sveriges krona. Körande
första upptäckaren af denna guldåder ha
meningarne varit olika. Några uppgifva
en Henrik Leijel såsom den första,
och skall ban af konung Johan III år
1581 blifvit förlänad med några gods,
med vilkor att bringa guldberget i bruk;
men om det varit denna guldmalm-åder,
är dock tvifvelaktigt, llätte upptäckaren
torde varit bergsrådet och riddaren A.
von Swab, hvilken år 1738 fann, att
svafvelkisen å Gcrmunderyds egor inom
Alsheda, strax intill Öflandehults
egogräns, ej synnerligen långt från der nu
grufvan är belägen, innehöll guld. Är
1741 slogos här de första dukaterna, 64
stycken. Samma år besöktes platsen af
Linné, som yttrar derom, att strecket
gick rakt ned åt berget, men många
anledningar funnos spridda öfverallt; ett
annat berg än det då bearbetade, skildt
derifrån af en djup mosse, förde också
guld. I början drefs för ett enskildt
bolags räkuing detta guldverk, som
erhöll namnet Ädelfors, i stället för det
fordna Gya. Ar 1743 afsade sig bolaget
ali andel uti grufvau, sedan det några
år förut hade ingått förening raed
kronan, och drefs verket derefter ensamt
för kronans räkning. Förlaget blef nu
regleradt och bestämdes först till 1,000,
men sedan till 8,000 daler silfvermynt
om året. Ar 1748 d. 10 Juli anslog
man hit, uuder guldverksfrihet, Alsheda,
Ökna, Skede, Hvetlanda, Skire, Nye och
Lemnhults socknar,såsom en bergslag
under namn af Ädelfors bergslag. Östra
härad blef satt under förbud, att inga
kronoegendomar fingo försäljas till skatte
eller skatteegendomar afyttras utom börd,
utan att först hembjudas guldverket. Till
detsamma anslogs 2V2 mantal, rätt till
körslor af 1/2 mtl frälse Repperda
Backagård samt en årlig grufdräng af
Björ-torp i Skirö socken m. m. De
guldförande strecken funnos i hufvudsakligen
två berg, Kronoberget, till större delen
i Ökna socken, äfven med jernmalmsgång,
och Klefvaberget med vackra koppar- och
silfveranledniugar. De kullriga
bergshöjderna bestå hufvudsakligen af qvartz,
glimmer och kanske hornblende. Den
guldföraude jernkisen finnes i flera
gångar, sora ofta kasta sig i olika
väderstreck, så att de likna lager. Man har
funnit guld, såväl gediget sora i förening
raed jern och svafvel och inspräugdt i
sjelfva bergarten, men mest i gångarna,
der guldet finnes i blad och taggar till
högst 8 ort pr centn. Någon tid efter
1773, man vet ej med visshet hvilken,
utarrenderades guldverket. Arrendatorn
deraf, hvilken det enligt kontraktet ålåg
att betala arrendet med dukater, slagna
af guld taget ur grufvan, köpte sådant
från Holland och gjorde deraf dukater,
begagnade körslor och dagsverken till
allt annat än arbete i grufvan, samt
utarrenderade de till henne anslagna
gärdar och egendomar mot kontanta medel,
hvarigenom verket allt mera förföll, till
dess grufvau slutligen blef belt oeh
hållet ödelagd. Intill 1773 slogos 12,000
dukater, från 1773—1795 har
guldtillverkningen varit 185,4 marker. Ar 1805
inrättades ett postkontor, sora dock
sedan indrogs, och vid samma tid fick
Adelfors ett jernbruk, men som snart
upphörde med ali rörelse, och slutligen
af-brann sjelfva äbyggnaden 1829, dervid
alla handlingar rörande grufvan
förstördes. Sora densamma numera är nästan
belt och hållet fylld med vatten, kan
hon ej besökas, hvadan närmare
beskrifning om dess inre utseende ej har
kunnat lemnas, än den sora kan erhållas
af bergsrådet Johan Hisingers år 1751
öfver Ädelfors utarbetade karta. —
Or-sakeu till guldgrufvans ödeläggande torde
såväl vara guldhaltens ringhet sora
gruf-vaus fattigdora på sjelfva malmarten eller
svafvelkisen, i hvilken guldet fanns. Dock
finnas många flera skärpningar i berget,
än de som äro i sjelfva grufvan, såsom
å Germunderyds, å Öflandebults och å
Torps egor, der eu stoll är indrifven ai'
omkring 100 alnars längd. För
närvarande åsterslår af den fordna
herrlighe-teu: Adelfors bruksgård, Vie mtl skatte,
(sedan d. 3 Januari 1836; var förut en
krono-lägenhet) med ett litet
manufakturverk eller smedja, der i medeltal åren
1861—63 tillverkades 44 ctr spik, 18
centner redskapsmateriel, 86 centner
diverse; ett färgeri, oljeslageri, Gyafors
eller Ädelfors mjölqvarn för 3 par
stenar och en sågqvarn, alltsammans
taxe-radt till 9,300 rdr rmt och tillhörigt f.
riksdagsmannen P. Persson. — Adress:
Hvetlanda.