Lite kort om morän

[iller]

Satt o läste lite och hittade detta, uppmärksamma det rödmarkerade.

PROVTYPEN MORÄN

Jordarten morän förekommer över så gott som hela Sverige – totalt anses ca 75 % av berggrunden
vara täckt av morän (Sveriges Nationalatlas 1994). Moränen har generellt sett avsatts
av flera inlandsisar, varav den senaste smälte för ca 14 000 (i söder) till ca 8 500 (i norr) år sedan.
Isen eroderade berggrunden och transporterade iväg det nybrutna materialet tillsammans
med varierande mängder äldre jordarter avlagrade före nedisningen. Förekomst av preglaciala
sediment i morän har bl.a. konstaterats i Finland, där en del geokemiska drag i morän i västra
Finland antas bero på inblandning av gamla havssediment (leror) i moränen (Lintinen 1995).
Tre huvudtyper av morän förekommer: basalt deponerad morän, utsmältningsmorän samt
flytmorän. Basalt deponerad morän avsätts under en aktiv glaciär genom att material i princip
skrapas av mot underlaget. Resultatet blir ofta en hårt packad morän med relativt få strukturer.
Den är ganska homogen vad avser utseende, textur och innehåll. Inom undersökningsområdena
kan det antas att materialet i en morän av denna typ är ganska korttransporterat. Denna
moräntyp ger därför i regel den bästa speglingen av den lokala berggrunden.

Utsmältningsmorän bildas när materialet sakta smälter fram ur is som vanligen är stagnant.
Denna process kan medföra att moränen på vissa ställen tvättas ur på finmaterial och tunga
mineral. Dessa kan sedan anrikas t.ex. runt stenar vilket medför att denna moräntyp kan vara
ganska inhomogen. Eftersom den kan vara transporterad uppe på glaciären kan den dessutom
ha sitt ursprung långt ifrån depositionsplatsen och därför ge en sämre spegling av den lokala
berggrunden.

Flytmorän avsätts genom att vattenmättad morän skredar ut från t.ex. ett isberg. Den kan
i detta sammanhang (geokemiska tolkningsmöjligheter) sägas ha samma egenskaper som utsmältningsmorän.
Såväl utsmältnings- som flytmoräner täcker ibland basalt deponerade moräner.
Normalt har en basalt deponerad morän en jämn eller regelbundet strömlinjeformad överyta.
Utsmältningsmoräner och flytmoräner bildar ett mer oregelbundet småkulligt landskap.
En basalt avsatt morän är ofta massiv till sitt utseende och saknar strukturer. Utsmältningsmorän
och flytmorän innehåller däremot strukturer av olika slag med omväxlande grovt och
finkornigt material. Om utsmältningsprocessen sker långsamt blir dock resultatet en ganska
massiv utsmältningsmorän som kan vara svår att skilja från en basalt deponerad morän. I detta
fall blir inte heller urtvättningen av finmaterial och tunga mineral så utpräglad. För mer ingående
diskussioner rörande olika moräntyper, strukturer och texturer, se t.ex. Krüger (1979).

Oavsett moräntyp finns ofta ett samband mellan andelen finkornigt material i moränen och
metallinnehåll – ju större andel finkornigt material desto högre metallhalt. Det finns dock undantag
från detta, och moränens sammansättning kan sammanfattningsvis sägas avspegla såväl
modermaterialet som de moränbildande processerna.

Transportlängden, som är en viktig parameter vid framför allt morängeokemisk
prospektering, kan för moräner variera kraftigt. Det är här viktigt att skilja på transportlängder
för olika kornstorleksfraktioner i moränerna. Allt eftersom eroderade bergartsfragment nöts
ner minskar t.ex. förekomsten av en bergart i blockfraktionen medan representationen i finare
fraktioner ökar. En undersökning i Finland (Bouchard och Salonen 1990) har visat att många
moräner transporterats mindre än 20 km, och de flesta betydligt kortare. I Sverige har inga
motsvarande undersökningar utförts.

Trots att svårigheter vid tolkning ibland uppträder vad gäller komplexa bildningssätt för
moräner, variationer i transportlängder etc., finns få alternativ till denna provtyp om avsikten
är att få en bild av berggrundens generella sammansättning. Direkt bergartsprovtagning är
ofta dyr, och på grund av homogenitetsproblematik kan resultaten bli missvisande. Moränprovtagning
är generellt sett betydligt billigare, och resultaten kan ses som kompositprov av
moderbergarterna.

lite till

Olika markmineral har i naturen olika benägenhet att vittra sönder, och det är genom vittring
som elementen frigörs. Markmineralen kan därför grupperas efter sin vittringsbenägenhet
i stigande grad från de nästan helt vittringsresistenta mineralen kvarts, rutil, titanit och zirkon
< kalifältspat, muskovit, natriumrika plagioklaser < hornblände, biotit, klorit, vissa pyroxener
< epidot, apatit, olivin, granat, pyroxener och kalciumrika plagioklaser och slutligen de mycket
lättvittrade karbonaterna, t.ex. kalcit.

[GuldUgglan]

Intressant. Men hur använder vi denna info på bästa sätt?
Moränprover har ju alltid använts i prospektering.
20 km är en lång sträcka när man prospekterar.
Visar tex. flera moränprover på en förhöjd kopparhalt brukar det finnas en mineralisering i närheten. Närmare än 20 km.
Ett guldkorn i moränen säger ju inte mycket men fler korn visar ju ofta vägen till källan. Studerar man SGUs guldkarta får man ju en hint om var guldet kan finnas då de sammanbinder prov med någon guldhalt. Också här hamnar vi ju betydligt närmare än 20 km.
Bra.  Fortsätt jobba @iller .

[iller]

Intressant. Men hur använder vi denna info på bästa sätt?
Moränprover har ju alltid använts i prospektering.
20 km är en lång sträcka när man prospekterar.
Visar tex. flera moränprover på en förhöjd kopparhalt brukar det finnas en mineralisering i närheten. Närmare än 20 km.
Ett guldkorn i moränen säger ju inte mycket men fler korn visar ju ofta vägen till källan. Studerar man SGUs guldkarta får man ju en hint om var guldet kan finnas då de sammanbinder prov med någon guldhalt. Också här hamnar vi ju betydligt närmare än 20 km.
Bra.  Fortsätt jobba @iller .

Det jag tänkte mig var att börja 2 mil från ett intressant ställe, tex en guldgruva etc. Sen börjar man gå i motsatt riktning som inlandsisen rört sig. Det kan ju dock vara fraktat längre bort. Idag hittade jag dock 8 micro vilket jag inte gjort här uppe tidigare, eller jo en gång.

Sen om man kollar berggrundskartan kan man ju kolla efter epidot etc som vittrar lättare än vissa andra, och vittrar det så kan det hända att det finns intressanta saker i moränen.

Ang guldkartan ska man inte ta den på för stort allvar, den kan ju dock ge en hint. Men ofta kan det röra sig om nugget effekten, dvs de hittar en liten speck och voila så är där en stor röd markering på kartan.

[GuldUgglan]

Det var det jag menade med guldkartan, en markering säger inte så mycket men en linje eller större område med guldhalter säger ju mer.
Ditt resonemang låter ju vettigt.. fast sen får du ju räkna in isälvar och sånt som rört om i moränen efter att isen smält undan, eller just när den gjort det. Kantigheten på stenar i moränen säger ju också rätt mycket. Ofta är det rätt rundade stenar fastän det inte skall vara isälvsmaterial. Då kan det ju komma långt ifrån. Mycket kantiga stenar så är det ju närtransporterat.
Det där med vittringen är jag inte riktigt med på.. spelar det någon roll med tanke på om det kan finnas guld eller inte?
Jag har visserligen hittat guld i bergrund där det skall vara kalcit och annan kalksten norr om Vittangi, vilket inte alla tycks tro att  det skall förekomma. Lättvittrade bergarter har ju ofta ett sedimentärt bildningssätt..
Här i norr krånglas dessutom allt till av att vi haft flera istider som fört materialet åt olika håll... och blandat samman det. I närheten där jag bor finns det några åsar som bildats av den föregående istiden och som inte alls rörts av den senaste. Mellan Vittangi och Svappavaara finns det isräfflor på en häll som visar spår efter 3 istider, och de har alla rört isen åt olika håll.

[iller]

Det var det jag menade med guldkartan, en markering säger inte så mycket men en linje eller större område med guldhalter säger ju mer.
Ditt resonemang låter ju vettigt.. fast sen får du ju räkna in isälvar och sånt som rört om i moränen efter att isen smält undan, eller just när den gjort det. Kantigheten på stenar i moränen säger ju också rätt mycket. Ofta är det rätt rundade stenar fastän det inte skall vara isälvsmaterial. Då kan det ju komma långt ifrån. Mycket kantiga stenar så är det ju närtransporterat.
Det där med vittringen är jag inte riktigt med på.. spelar det någon roll med tanke på om det kan finnas guld eller inte?
Jag har visserligen hittat guld i bergrund där det skall vara kalcit och annan kalksten norr om Vittangi, vilket inte alla tycks tro att  det skall förekomma. Lättvittrade bergarter har ju ofta ett sedimentärt bildningssätt..
Här i norr krånglas dessutom allt till av att vi haft flera istider som fört materialet åt olika håll... och blandat samman det. I närheten där jag bor finns det några åsar som bildats av den föregående istiden och som inte alls rörts av den senaste. Mellan Vittangi och Svappavaara finns det isräfflor på en häll som visar spår efter 3 istider, och de har alla rört isen åt olika håll.

Rundade stenar kan ju bero på mer än det, det kan vara svall sediment också ie havet som rundat till dem.
Angående det vittrade.. tänkter mer så att om det är "rätt" berg (guld finns där du hittar det..) och där då finns lättvittrat material som epidot tex så kan det ju tänkas att om där finns guld så har det vittrat ut enklare. Epidot sägs ju även gilla guld tex.