En helt ovanlig helg...

[Dynamit Daniel]

Lördag morgon, klockan ringer 0600 och det är dags för avfärd mot Heby för inköp av mitt livs första highbanker. Byggd av Mäster Hannu.
Båt från ön utanför Göteborg och när flickvännen tittar in i bilen stirrar hon på mig. "Ska vi ha med allt det där???"
- Nej, vi skall ha mycket mer.
Det står ju bara en Hondapump, en rulle tretumsslang och två rullar tvåtumsslang och lite småpyssel i Saaben.
Of we go... vi börjar beta av milen och med jämna stopp för bunkring av det svarta guldet (kaffe) så är vi snart i Heby. Vi träffar mannen, myten, legenden, Mäster Hannu och kikar runt lite i verkstaden där guldgrävarnas drömmar blir till verklighet. Efter lite trevligt småprat och lastning på taket av highbankern så bär det av mot Ädelfors för test av mirakelmaskinen.
På vägen bjuder vi över några vänner från Oskarshamn på grillkväll och tolv timmar efter att vi satte oss i bilen rullar vi in på parkeringen till guldvaskningen. Jag tittar inte ens åt prylarna utan grillen och trevligt sällskap får förgylla kvällen. Tolvårige Björn som hör till det inbjudna grillsällskapet far omkring som en tok i ån och letar efter guldet. Jag hämtar fyllhammaren, ett såll och ett par pannor och visar honom grunderna och så vart ännu en själ förtappad :-)
När sällskapet beger sig hemåt flyttar vi elden till vindskydden och somnar som små grisar. Så otroligt skönt det är att sova ute.
Nästa dag är det dags att plocka ihop prylarna. Jag börjar montera highbankern och får liv i pumpen ungefär samtidigt som de tre muntra bröderna Guldström gör entre. Den äldste (8 år) tittar skeptiskt på mig och råder mig att strypa flödet en aning och öka lutningen på hoppern. Vem är jag att argumentera med en ung man som fått guldet med i bröstmjölken så jag följer hans råd och visst kommer HB;n till ro... flödet är som en melodi och jag skyfflar lite grus för att se hur det rör sig över mattorna. Det rasslar så där gött och jag gräver mig ner en bit för, vem vet, det kan ju finnas ett korn kvar.
Bröderna G kommer med muntra tillrop, rensar småsten ur kamgallret och börjar så småningom kräva kontroll om huruvida det blir något guld och jag själv börjar bli sugen på att montera och testa Guldströms 3" ejektor. Jag stoppar pumpen och börjar slåss med slangarna. Jag lär mig massor! bl.a. att 2" inte är samma sak som 50mm. Guldström den äldre dyker upp på scenen och tillsammans brottas vi lite med slang-asen, byter lite saker, svär så det osar och till slut så står jag där med en uppkopplad ejektor i näven och ett girigt flin. De unga bröderna är minst lika entusiastiska och tycker jag skall dyka huvudstupa i ån och dredga för livet. Det tycker jag med men är ändå lite försiktig till att börja med. Jag konstaterar snabbt att alla stenar i emån är lite mindre än 3" när de far in i ejektorn och växer då de passerar mynningen till lite mer än 3". Smart drag det där med genomskinlig slang, tack och lov att jag läste på lite innan. I brist på svets on site kör jag med näven framför munstycket och djäklars vilket drag det är i grejorna. Jag går loss in under grästorvorna i banken på ån i hopp om lite virgin soil. Det går bra... mycket bra. Det går faktiskt så bra att jag börjar sänka vattennivån inne vid flodbanken och helt plötsligt blir det ett otroligt liv, gapande och hojtande på Grabbarna G som stått och övervakat vad som kommer ur slangen. Jag släpper munstycket och slår av pumpen och går för att titta, hela jäkla hoppern är full av kräftor!!!!!!
Den yngste av bröderna (4år) sätter händerna i sidorna, blänger surt på mig och hävdar att det inte är snällt att suga upp kräftornas bo. Jag faller givetvis till föga och vi hjälps åt att återbörda de omtumlade kräftorna till deras rätta element. Jag sätter en fyllhammare i nävarna på grabben och visar honom hur han kan bättra på inflödet till kräftornas hemvist.
Ett par timmar senare kommer flickvännen och hävdar att det är dags att packa ihop och dra sig hemåt, i det ögonblicket känner jag mig som min femåring när jag säger åt honom att det är läggdags. Vill inte, vill inte, vill inte, vill INTE... Nåväl, jag har fått testat utrustningen, fått ihop en rejäl "att-göra-lista" så det är väl bara att ge sig. Nu sitter men här med en hink paydirt i boa och bara längtar ut i bäcken igen.

Tack till Hannu, hela familjen Guldström, "Åsa-underbar-flickvän" och alla entusiaster på forumet.

[Sluiceman Dan]

Så jäkla bra, vilken upplevelse. 
Hade mitt leendet från örsnibb till örsnibb när jag läste denna härliga berättelse... 

Sådant här gör en bara mer sugen på att fara ut och leta efter det "gyllene kornen" i skogarna...

Tack för att du delade med dig. 

Mvh, Dan.
Mr Johansson. 

[vaskaholic]

Haha ja man kan nog bete sig som ett litet barn när det kommer till guld tack för din berättelse.