Dagen jag trodde jag skulle dö...

[Pappagoran]

Vid fyllda 17 år efter 3 år på sågverket hemma var det dags för något annat. Då jag var en orolig och rastlös själ ( och fortfarande är) blev det sjön. Lite för ung men med likasinnade föräldrar var det inga problem. När pass, sprutor och allt annat var klart blev det tåget ner till Kalmar för påmönstring.
När jag väl hittar hamnen i Kalmar och ser båten blir jag mäkta imponerad, så djäkla stor den var (jämnfört med ekan där hemma)! Kliver ombord, träffar kapten och presenterar mig. Blir visad var min hytt ligger och tänker genast "OJ, det här var inte stort" ungefär som garderoben hemma! Och lukten var inte riktigt den samma heller. Här luktade det unket, instängt, olja och disel samt något annat oidentifierbart. Här har någon tidigare jungman legat och dött tänkte jag. (senare i livet efter att jobbat med att tömma dödsbon där människor legat döda i veckor visade det sig att jag inte hade helt fel fast på båten handlade det om råttor) Men hursomhelst, jag inrättar mig på cementpråmen (fartyget) och blir sen instruerad om vad jag ska göra och att vi ska avgå inom 2 timmar. OK, vad kul tycker jag (och vet då inte hur nära min första nära döden upplevelse jag är). Frågar vart ska vi? Lubeck blir svaret. Nerresan var otroligt lugn och behaglig och jag njöt i fulla drag och tänkte att det här var det bästa jag hade gjort.
Väl i hamn i Lubeck blir det min första kväll i "UTLANDET" Pubar, öl och flickor, öl och flickor och mer öl. När sista besökta ölhaket stänger och jag med kompis ska ta oss tillbaks till "skeppet" exploderar en bil på gatan bara 100 meter ifrån oss. Det är 1973 och många Baader-Meinhof fantaster härjar i Tyskland. Väl ombord igen för lite sömn eftersom vi dagen efter ska lasta något (kommer inte ihåg vad) som ska upp till margarinfabriken i Karlshamn. På eftermiddagen lämnar vi Lubeck med kompassen inställ på Karlshamn. Efter ett par timmar ute på öppet vatten börjar det blåsa. Någon timme senare var vindarna uppe i 31 sek/min och den stora båten/skeppet började mer och mer kännas som en korsning mellan ekan hemma och en ubåt och det är nu jag tror jag ska avsluta mina då endast 17 år på jorden.

Någon mer här som varit så djäkla sjösjuk och spytt oavbrutet i över 20 timmar? Spytt så in i he.... att både anus och ändtarm sugits upp och blivit grannar med halsmandlarna!

Väl inkommen i hamn i den stora sjöstaden Karlshamn och hoppat ner halsmandlarnas nya grannar till dess rätta plats blir det planer för kvällen. Tillsammans med besättningen på båten för om oss ska metropolen Karlshamn göras. Lite lagom laddade knallar vi ett gäng på 5 killar upp till centrum (då var en gata med en ostbutik och en resturang centrum!) för att äta något gott.  Och gott blev det. Något med skaldjur och lite annat. Och nu händer det igen!
Lagom när man botat sig från ovanstående sjösjuka och mår bra igen börjar det klia lite. Det kliar mer och mer och snart outhärdligt över hela kroppen. Stora röda blaffor börjar visa sig och det blir bara värre och värre. Kontentan av detta blir en natt på lasaretten i skaldjursresturangens stad. Morgonen därpå kan jag återvända till skutan någorlunda återställd efter den senaste 2 dygnen. (min första resa och allt)

Nu kunde aldrig någon tala om för mig vad det var som hände men min personliga teori är att sen natten på Östersjön med de nedre sakerna uppe i halsen ska man inte bjuda upp något där det inte hör hemma!  Ja, detta var ett par dagar till i pappagorans liv.
Kan endast avsluta detta med att säga: Det blev många fler resor, både på land och i vatten!

Ps, nu finns det väl bara ca 19,000 dagar till i mitt tidigare liv att berätta om och med de som kanske kommer blir det fler Men ok ok, ta det lugnt nu, aandaaasss in och aandaaasss ut, men inte för länge så du glömmer att gå till jobbet i morgon!