En liten berättelse så här i Jultider

[Pappagoran]

När det nu är Jul tänkte jag berätta en liten historia som förmodligen utspelade sig innan vare sig Julen eller hjulet var uppfunnet. Ni får själva bedömma sanningshalten i nedanstående lilla skildring. GOD JUL PÅ ER ALLA.

-------------------------------
För länge, väldigt länge sedan mellan höga berg på en okänd plats i ett okänt land låg Glimmerdalen. I denna dal
mellan de höga bergen kunde man på den tiden hitta den lilla byn Svartsanden. I byn Svartsanden bland ca 200 andra individer var det främst 2 äventyrslystna udda figurer som utmärkte sig. Den ena var Kalle "spaden" Trast och den andre var Arne "korpen" Björk. Dessa två var oskiljaktiga och gjorde allt tillsammans, både dumt och ... nej i huvudsak bara dumt. De agerade ibland som om inte alla Indianer fanns kvar i kanoten och misstankarna var stora om att minst ett par tre hade ramlat ur och drunknat.

Dessa två filurer var som ett siamesiskt par, lång och lerhalm eller vad ni vill. Dom var helt enkel oskiljaktiga och det gemensamma namnet blev således Björktrasten. Inte för att någon av dem kunde flyga eller ens vissla utan mer för att lätt kunna kalla på två idioter samtidigt med ett enda namn och att alla utan förklaring visste vilka det ropades på.

Men så kommer den dagen, en sen höst, då en ensam vandrare av misstag råkar hamna i Svartsanden. Jag lovar att det till en början blev lite kaotiskt då ingen utomstående 2-bent setts på nästan hundra år. Och med tanke på 200 isolerade individer under 100 år kan väl kanske Kalle och Arne ha en viss ursäkt för att de blev som ingen önskade. Denne invandrare blev nu synad från topp till tå, petad på för att se om han var verklig och inte hade orent mjöl i den påse han bar på samt biten i benen av små hungriga ungar som ville veta om han gick att äta. Till slut blir det dock lugnt i lägret och främlingen blir bjuden till samvaro vid lägerelden där han trots vissa språkförbistringar berättar om sina strapatser. Han visar även innehållet i den misstänkta påsen vars innehåll är
väldigt gult och det är inte majsmjöl. Björktrasten sitter lite i skuggan av det väsentliga och lyssnar på berättelser om guld och var det kan finnas.

Björktrasten lyssnar, kväll blir till natt och i två förvirrade huvuden föds tankar. Natt blir till dag och främlingen lämnar byn. De enfaldiga två som tills nu gått under namnet Björktrasten har idéer och planer. Hela vintern ägnar dessa två till att göra redskap. Redskap som skulle göra detta sammanfogade par till två olika individer med olika uppgifter. Det är då här och nu som separationen sker då Kalle vill ha en spade och Arne är mer för en korp. Deras gemensamma namn Björktrasten upphör att existera.

Våren kommer och det nu över vintern pånyttfödda paret lämnar Svartsanden bakom sig och traskar mot bergen. Glada över att ha blivit accepterade som olika individer och med stora förväntningar känns den ostigade terrängen lätt och efter två dagars gående i hetta och torka kommer de fram till vatten. En liten sjö där det absolut inte bör finnas vara sig sjö eller vatten ligger för deras fötter. Här är marken fuktig och sval och Kalle "spaden" Trast börjar hoppa upp och ner skriande "inge damm, inge damm". Mitt under hoppandet hörs ett mörkt brummande "Ja, va ä dä" Och tro det eller ej men fram kommer Einar "bävern" Damm. Mannen som blev deporterad från Svartsanden 20 år tidigare då han höll på att lägga hela Glimmerdalen under vatten med sina byggen hade blivit hittad.

Två dagar till förflyter och fötterna börjar bli ömma men dövas med förväntningar och diskussioner om allt de har hört från främlingen som besökte byn hösten innan. Spaden säger att de ska leta efter svartsand, Korpen som är den som förlorat flest indianer ur kanoten svara: Vi kommer ju därifrån! Ska vi gå tillbaka? Sen börjar Korpen hävda att det är kvarts dom ska leta efter. Spaden känner sig nu lite bortkommen. Inte det att de är fyra dagars promenad hemifrån utan mer av funderingen om vad kvarts är för något.

Här får jag nog sätta stopp innan det blir för långt och kanske vid senare tillfälle återkomma till paret Korp och Spade och deras äventyr. Men som avslut vill jag bara nämna att de vid ett stort granitblock lyckades hitta Inge "kvarts" Sten. En annan lyckosökare vi kanske kan återkomma till. Själv är jag lite nyfiken på hur ett samarbete mellan Spaden, Korpen, Bävern och Kvarts i jakten på guld gick till. Jag får forska vidare om det.

Ok, men tills en eventuell fortsättning så tänk gärna på att förstånd inte mäts i kanoter och antal drunknade Indianer och att ljuset hittas lättast när det är mörkt.

PappaG