Kvällens lilla episod med motorburen ungdom

[Pappagoran]

Det här kunde faktiskt gått hur som helst.  Pappagoran har slut på pilsner och plockar ner tomburkarna i en kasse och promenerar (inte vingligt) lite påverkad de 600 meterna upp till macken för påfyllning. Utanför macken står det ett gäng med (ung) motorburen ungdom. Dom säger inget när jag passerar på väg in men väl när jag passerar på väg hem. Till saken hör att jag som alltid går i shorts och linne och brukar göra tills nötterna behöver något mer värmande.
På förbiväg hemåt säger den ena "knutten" Vad går du och spänner för? Vill du ha stryk? Hmm, det kom ju lite överrumplande.  Vad gör man? Jo jag gjorde så här. Jag gick fram till killen som pratade och förmodligen även var ledaren för gänget och utan brådska ställde  jag mig precis framför honom, ställde ner min kasse på backen, tog upp och öppnade en pilsner. På ca 30 centimeters av stånd med en fast hård blick säger jag "nej helst inte". Men skulle du vilja försöka så undrar jag bara om du har folk till det? Och då menar jag inte sandlådefolket som står runt dig! Utan att släppa spolingen med blicken ser jag hans polare börjar dra sig bakåt. Jag tar upp min kasse och går hemmåt i lugn och ro. Men hur kunde det gå så bra?
Jag tror den finns många faktorer men ett gammalt uttryck säger att "anfall är bästa försvar" och att "den som springer blir jagad"
Jag snart 60 år gammal trodde jag hade kommit ifrån sånt här men tydligen inte. Men dock tacksam över den rutin, pondus och kyla jag kan uppbringa vid situationer som denna. Och hade dom haft den minsta lilla insikt i mitt långa liv hade dom nog hållit käften, starta och åkt så fort dom såg mig
Ja, sånt här händer även i en liten håla som min.   Och ja, det händer alltid något. Även idag