Här är en som inte har tummen mitt i handen!

[Pappagoran]

Idag skulle det däremot varit bra att ha tummen mitt i handen (d v s lite skyddad). Försökte slå bort
en axel från en motor och missade kapitalt och klappade till nedre leden på vänstertummen.

Det gjorde vansiningt ont kan jag meddela. Här skulle väl en normal människa avslutat projektet
men jag är ju nu inte betraktad som normal i sådana här avseenden. ( i varje fall inte här hemma)
Efter en steppdans som skulle gjort Fred Astair avunsjuk och harang med ord som inte går att skriva
laddar jag om. Tummdjäveln bultar och värker, men huvudet säger att axeldjäveln ska bort så jag tar sats
och klappar till igen och då ännu hårdare då tidigare försök inte var tillräckligt.

Nu händer det man inte tror ska hända. Jag klappar till, missar och träffar tummen igen, den här gången
med en plåtbit under! Sant, nu blir det steppdans igen samtidig som man kastar ur sig en massa besvärjelser
över allt som kallas motorer, axlar och hammare samtidigt som bänk och golv blir allt rödare och kletigare.

Ja men va faan, axel ska bort! Det blir en snabbis ut till bilen där det ligger en rulle dasspapper. Med en
veckoranson dasspapper runt tummen är det dags igen. Och ta me fan, tredje gången gillt! Axeln är borta,
jag fick motion samt släppa ut lite uppdämd aggresion. Även om tummen är lite större/tjockare så blev
projektet avslutat.

Ja det var en stund i pappagorans källare.

[lingonben]

sånt där är aldrig roligt.
eller som en bekant sa när han sågade av tummen i vedkapen.
jävlar där rök bästa tummen.