Guldavlagring

[erland82]

Rörde sig inte inlandsisen över klondike och alaska? Jag funderar över guldet där som verkar komma från gamla flodavlagringar, till stor del iallafall. I Sverige ligger som bekant väldigt mycket huller om buller (morän). Finns det liknande platser i sverige annars?

[Daniel]

Jorå, det var inlandsis där med.
Men vi verkar ha lägre halter i sverige, vad vi vet... Som Guldström den äldre sa så har det ju inte gjorts några större undersökningar efter alluvialt guld i sverige ännu. Vi har dessutom en lagstiftning som inte ställer sig särskilt välvillig till att man öppnar små privata dagbrott av den typen som vi ser på discovery. Finnarna har ju haft en sådan tradition men håller på att stänga igen den dörren.

Det är m.a.o upp till dig att hitta sveriges första gloryhole och dessutom skaffa prejudikat så att vi andra kan följa efter   

[johanssonsan]

Tror att det mycket är en politisk fråga. Under 60 talet köpte Statsgruvor upp många gruvor och kom sen på när marknadspriserna sjönk + att gruvorna behövde kostas på att man skulle lägga ner hela rasket. Detta skedde då när man hade börjat att intressera sig för fina resultat av alluvialt guld i Finland. Det inleddes kartläggning i Norrbotten som pågick flera år. Konstaterades guld i små mängder och på den vägen är det.
Gloryholen finns kvar till oss.

En rapport från 83. http://www.sgu.se/geodigitalia/rapporter/prap_83103.pdf

[iller]

Jag skickade en fråga ang ev problem med tillstånd för alluvial brytning till bergstaten, frågade även vad som gäller för att få köra med en dredge. Så svar kommer la i morrn förhoppningsvis

[iller]

Har fått svar nu, men skickade ett svar tillbaks för att få mer klarhet i just alluvial då han svarade lite mer generellt tyckte jag. Jag frågade även ang användning av en dredge vilket han gav ett svar på.

För att få en brytningskoncession (ett begränsat område runt malm fyndigheten) måste man ha en malm bevisning och en teknisk beskrivning samt en MKB,( man prövar platsen och fyndigheten ekonomi), sedan den är beviljad måste man ha en miljödom innan man får starta brytningen, som talar om hur mycket man får bullra ,damma, bryta, påverkanvatten, återställnings krav, ekonomisk säkerhet  osv. Sedan en markanvisning av området.

Med ett undersökningstillstånd har man bara ensamrätt till koncessions mineralerna inom området, man får inte göra mer än man får enligt allemansrätten, skall man göra nått som påverkar miljön då krävs andra tillstånd.

Så med andra ord, i detta svaret hittils är det inga problem för alluvial brytning, men som sagt begärt ytterligare svar.
Ang användning av dredge så är det inte tillåtet om man inte har ytterligare tillstånd.

Fick nytt svar nu, inga problem att få tillstånd för alluvial brytning mer än normalt. Så så länge man ser till att det inte blir några problem med miljön så var det inga problem.

[bjorne]

En rapport från 83. http://www.sgu.se/geodigitalia/rapporter/prap_83103.pdf

Jag har läst igenom denna rapport lite snabbt och försökt förstå den med mina begränsade kunskaper, men det jag inte det jag inte hittar är info om skillnaden i guldmängd i förhållande till hur djupt dom har borrat/grävt. Dom verkar borrat max 12 meter på i samtliga fall som fattar det.  I beskrivningarna för dom olika borrprofilerna så kan man t.ex. läsa att  "Det guld som finns sitter nära Ängesåns nuvarande fåra, och utgör sekundera ytanrikningar. Berggrundsytan är ej känd och borrhålen är samtliga på 12 m djup."
Nu är jag kanske "gold rush skadad", men jag tänker bara "bedrock bedrock". Varför borrar dom inte ner till berggrunden för att se vad som finns där? Är det inte är någon mening med alluval brytning på sådana djup? Men det måste ju ändå vara intressant att veta för att i sådana fall jaga grundare mark? Eller är det något annat jag inte förstår?

"Inga ekonomiska guldhalter har påvisats (mer än 0,2 g/m3).
Påträffade halter kan lokalt uppskattas till 0,05 – 0,1 g/m3."

Med lokala halter menas då enbart det/dom guldförande lagren delen av en enskild borrning eller är det hela materialet ifrån en enskild borrkärna?
Sen undrar jag med tanke på guldprisets utveckling sedan denna rapport, vad räknas som ekonomiska guldhalter idag?

[Gruvfogden]

En rapport från 83. http://www.sgu.se/geodigitalia/rapporter/prap_83103.pdf

Jag har läst igenom denna rapport lite snabbt och försökt förstå den med mina begränsade kunskaper, men det jag inte det jag inte hittar är info om skillnaden i guldmängd i förhållande till hur djupt dom har borrat/grävt. Dom verkar borrat max 12 meter på i samtliga fall som fattar det.  I beskrivningarna för dom olika borrprofilerna så kan man t.ex. läsa att  "Det guld som finns sitter nära Ängesåns nuvarande fåra, och utgör sekundera ytanrikningar. Berggrundsytan är ej känd och borrhålen är samtliga på 12 m djup."
Nu är jag kanske "gold rush skadad", men jag tänker bara "bedrock bedrock". Varför borrar dom inte ner till berggrunden för att se vad som finns där? Är det inte är någon mening med alluval brytning på sådana djup? Men det måste ju ändå vara intressant att veta för att i sådana fall jaga grundare mark? Eller är det något annat jag inte förstår?

"Inga ekonomiska guldhalter har påvisats (mer än 0,2 g/m3).
Påträffade halter kan lokalt uppskattas till 0,05 – 0,1 g/m3."

Med lokala halter menas då enbart det/dom guldförande lagren delen av en enskild borrning eller är det hela materialet ifrån en enskild borrkärna?
Sen undrar jag med tanke på guldprisets utveckling sedan denna rapport, vad räknas som ekonomiska guldhalter idag?

När det gäller borrningen så är det inte fråga om kärnborrning. Dvs ingen borrkärna plockas upp, det är omöjligt om man inte borrar i fast material. Den borrutrustning som används här är inte alls som den du sett i Gold Rush. Där är det frågan om jordborr som skruvar upp materialet. Den metoden är inte tillämplig uppe i norr då markförhållanden inte tillåter det.

Vad som har används här är hammarborrning med foderrör. Jag skulle tro att det är gjort med topphammare pga det ringa borrdjupet. En topphammare kräver till skillnad mot sänkhammare ingen stor högtryckskompressor som ger 20 kubik luft i minuten. Topphammaren är hydraulisk och använder endast luft till kylning och spolluft (dvs den luft som blåser upp materialet). Att ta sig in med en sänkhammare kräver del borriggen och kompressorenheten som är en massiv vagn med en vikt på 6-10 ton.

Vidare så kräver dessa borrtekniker att ett foderrör driv ner tillsammans med borrningen och det är en tung hantering.

Sen kan kostnaderna för sänkhammare ställas mot topphammare. Sänkhammarborrning ligger på ca 6-800 kr metern. Topphammare ligger på runt 60-100 kr/ meter.

[bjorne]

När det gäller borrningen så är det inte fråga om kärnborrning. Dvs ingen borrkärna plockas upp, det är omöjligt om man inte borrar i fast material. Den borrutrustning som används här är inte alls som den du sett i Gold Rush. Där är det frågan om jordborr som skruvar upp materialet. Den metoden är inte tillämplig uppe i norr då markförhållanden inte tillåter det.

Vad som har används här är hammarborrning med foderrör. Jag skulle tro att det är gjort med topphammare pga det ringa borrdjupet. En topphammare kräver till skillnad mot sänkhammare ingen stor högtryckskompressor som ger 20 kubik luft i minuten. Topphammaren är hydraulisk och använder endast luft till kylning och spolluft (dvs den luft som blåser upp materialet). Att ta sig in med en sänkhammare kräver del borriggen och kompressorenheten som är en massiv vagn med en vikt på 6-10 ton.

Vidare så kräver dessa borrtekniker att ett foderrör driv ner tillsammans med borrningen och det är en tung hantering.

Sen kan kostnaderna för sänkhammare ställas mot topphammare. Sänkhammarborrning ligger på ca 6-800 kr metern. Topphammare ligger på runt 60-100 kr/ meter.

Aha tack för den förklaringen när det gäller borrningen. Hur fungerar det rent praktiskt med provtagningen som spottar ut materialet. Alltså det jag undrar är hur precist man kan mäta olika lager med den typen av borrning?

På några en del ställen har man kommit ner till berggrunden man jag har lite svårt att utläsa i rapporten om det vid dom borrhållen verkligen fanns mer guld där än längre upp.

[Gruvfogden]

När det gäller borrningen så är det inte fråga om kärnborrning. Dvs ingen borrkärna plockas upp, det är omöjligt om man inte borrar i fast material. Den borrutrustning som används här är inte alls som den du sett i Gold Rush. Där är det frågan om jordborr som skruvar upp materialet. Den metoden är inte tillämplig uppe i norr då markförhållanden inte tillåter det.

Vad som har används här är hammarborrning med foderrör. Jag skulle tro att det är gjort med topphammare pga det ringa borrdjupet. En topphammare kräver till skillnad mot sänkhammare ingen stor högtryckskompressor som ger 20 kubik luft i minuten. Topphammaren är hydraulisk och använder endast luft till kylning och spolluft (dvs den luft som blåser upp materialet). Att ta sig in med en sänkhammare kräver del borriggen och kompressorenheten som är en massiv vagn med en vikt på 6-10 ton.

Vidare så kräver dessa borrtekniker att ett foderrör driv ner tillsammans med borrningen och det är en tung hantering.

Sen kan kostnaderna för sänkhammare ställas mot topphammare. Sänkhammarborrning ligger på ca 6-800 kr metern. Topphammare ligger på runt 60-100 kr/ meter.

Aha tack för den förklaringen när det gäller borrningen. Hur fungerar det rent praktiskt med provtagningen som spottar ut materialet. Alltså det jag undrar är hur precist man kan mäta olika lager med den typen av borrning?

På några en del ställen har man kommit ner till berggrunden man jag har lite svårt att utläsa i rapporten om det vid dom borrhållen verkligen fanns mer guld där än längre upp.

Den här metoden är ju inte på centimetern exakt. Det finns två sätt att hålla koll. Det ena sättet är att se på materialet som blåser upp. När det ändrar färg eller textur gör man en anmärkning på vilken djup det är och tar undan ett prov av materialet. Det andra sättet är att systematiskt göra prov varje halvmeter.

Som van borrare så hör och "känner" man skillnad när borret kommer till nya material. När jag står ute och borrar i bergen så hör jag klart och tydligt när jag kommer in i en annan bergart, krosszon eller slag. Man hör det på hur stålet slår mot berget och hur det låter ur skarvarna på borrstängerna. Det tar ett tag innan man lär sig det, men så är det väl med alla slags arbetsuppgifter. Man blir bättre med tiden.

Hoppas du fått lite svar på dina frågor.

[bjorne]

Den här metoden är ju inte på centimetern exakt. Det finns två sätt att hålla koll. Det ena sättet är att se på materialet som blåser upp. När det ändrar färg eller textur gör man en anmärkning på vilken djup det är och tar undan ett prov av materialet. Det andra sättet är att systematiskt göra prov varje halvmeter.

Som van borrare så hör och "känner" man skillnad när borret kommer till nya material. När jag står ute och borrar i bergen så hör jag klart och tydligt när jag kommer in i en annan bergart, krosszon eller slag. Man hör det på hur stålet slår mot berget och hur det låter ur skarvarna på borrstängerna. Det tar ett tag innan man lär sig det, men så är det väl med alla slags arbetsuppgifter. Man blir bättre med tiden.

Hoppas du fått lite svar på dina frågor.

Tusen tack för att du tog dig tid att förklara.
En dum fråga kanske men finns det inga småborrar som (som borrar väldigt små hål) som har inbyggt mätinstrument som mäter hur materialet man träffar på leder ström?